TeamPonnys

Jag stör mig verkligen på alla som är så otroligt avundsjuka på allting. Bara för "hon" har något som inte du har, så ska man plötsligt hacka på någon. Eller bara för att Lina rider så galet bra så kallar man henne plötsligt att hon har händerna nere vid knäna, ja vi vet att världen kan vara orättvis ibland, men man måste ändå hålla sig på en snäll nivå.

Man behöver inte älska någon, men man behöver samtidigt inte visa att man hatar någon.

 

Jag har aldrig kommenterat dumt på någon blogg, aldrig, aldrig i hela mitt liv har jag suttit och kommenterat något fult eller taskigt.

Självklart kan jag vara avundsjuk på någon, för att den kan göra något inte jag kan. Men jag fattar ändå inte mening att vara taskig för det? Är det inte bättre att skriva något snällt, såsom "Åh vad kul"

Eller behöver man vara taskig precis hela tiden?

 

Fick en kommentar att jag tror mig kunna rida så bra, att vi tror oss ha finaste bloggen och att jag bara tror jag är så bäst, märker avundsjukan komma. Jag rider inte dåligt, det vet jag och det har jag hört från både tränare och andra. Men jag rider heller inte grymt, jag har så mycket mer att lära innan jag ens kommer i närheten av dom stora.

 

Jag tycker man ska kunna få lägga ut någongång att hästen gick sådär bra idag utan att man får kommentarer som det står att jag tror mig vara så bra. Jag vill bara kunna se mig själv utvecklas!

Är det ingen som tänker på att den energin som läggs på att vara sur och snacka skit, kan läggas på att vara glad istället?
Klistra på ett leende, sprid det till andra och känn hur glad man blir att glädjas åt andra.

 

Att folk inte kan vara glada när det går bra för andra, att man inte kan glädjas när andra mår bra, ska det vara så svårt?
Visst, vid vissa tillfällen kan det svida till när andra får det man själv vill ha, men det är ju ingen anledning till att snacka skit om personerna eller skriva något man själv vet är dumt. Hur det nu skulle kännas om du fick en kommentar, undra om du skulle hoppa av glädje då.