TeamPonnys

Vill inte känna press på bloggen men de känns verkligen som att TeamPonnys måste leverera, taskig känsla även fast jag vill göra allt för er, fortsätta vara en förebild och leverera grymma inlägg. Men det bara är så, vi satsade stort från början och gav oss själva en stämpel. Leverera, leverera och leverera hela tiden, ingen paus. Bara köra på fullt ut hela tiden, men de funkar inte i mängden. Jag överlever inte sånt, det känns piss att behöva logga in var och varannan minut och kolla statistiken för att sedan skriva något lurigt citat i alla facebookgruppen för att lura in läsarna på bloggen.

 

Det är inte äkta, en äkta blogg är när man skriver när man vill om exakt vad som helst, och när läsarna klickar sig in här helt frivilligt. De ska inte behövas en massa reklam för att få fram sin blogg, de kan vara bra ibland för att nya läsare ska hitta hit med inte annars. 

 

Jag vill blogga på mina egna villkor, inte skriva min åsikt om sporrar och spön liksom. De är bara så uttjatat, helt 2 år efter typ. Jag lever för de nya, där alla bloggar på egna villkor. Samma sak i reality, man lever för sig själv. Skit i alla andra, det är väll ändå du som ska trivas med dig själv eller? Det spelar väll ingen roll vad andra tycker? DU ÄR VIKTIGAST

 

Ville bara säga att jag och Julia är TeamPonnys, vi är ingen ikon så. Inga robotar som bara skriver, skriver, skriver hela tiden. Vi lever också på denna jorden och hästarna tar mycket tid och sen har vi ju skolan och våra vänner också. Så jag vill bara att ni ska veta att jag ska aldrig mera be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat, för jag har oftast en bra anledning för de. Och kom inte och säg att "vara med vänner" inte är en bra anledning, för de är de verkligen. 

 

Bra och tack, det var de jag hade och säga.

 

Sen jag hängde med en kompis på en träning för några veckor sedan, så har jag funderat lite på de här med att man flätar svansen på sin ponny eller häst under ett ridpass. Nu syftar jag mest på svansar som är helt flätade och inte bara en liten inbakad vid svansroten.

 

Iallafall under den här träningen så stod två typiska ponny-mammor och disskuterade vilt detta ämnet, något som jag faktiskt inte tänkt så mycket på innan. Men jag tjuvlyssnade lite på deras olika resonemang och kom fram till att jag själv faktiskt tycker de är fel. För en sån enkel sak som en flätad svans kan skapa väldigt stora missförstånd mellan häst och ryttare!

 

Nu tänker ni säkert att jag är helt dum men jag gissar också på att de finns en del som förstår mig precis. Men låt mig förklara först bara! Om man rider med en flätad svans på sin ponny/häst och hästen börjar vifta lite med svansen, kan vara en fluga som irriterar eller vad som helst. Och ju 'hårdare' ponnyn börjar vifta med svansen ju hårdare slår den till sig själv. Är svanens flätad blir de ju dubbel effekt, de blir ju nästan samma kraft som från ett till pickning av spöt. 

 

Det kan ju vara så att ekipaget kommer mot ett hinder, ponnyn taggar & viftar till med svansen ett par gånger och slår till sig själv. Ponnyn tar de själv som en ökning, de närmar sig hindret. Ryttaren försöker istället att bromsa, hästen viftar till med svansen igen och ökar ytterligare, ekipaget kommer i obalans. Bara en sån liten sak kanske leder till ett stopp eller att ekipaget kommer väldigt fel på hindret. Tog bara de som ett exempel, de kan bli missförstånd i dressyren också!

 

Då jag får en del kommentarer på både instagram och lite grann här på bloggen om att jag är alldeles för stor och att jag förstör den stackars lilla ponnyn, så ville jag bara säga att jag rider inte Ella längre. Jag har inte suttit upp på henne på flera veckor, jag saknar de otroligt mycket. Det erkänner jag, den känslan.. wow... Måste säga att Ella är en riktigt dröm att rida på, när vi samarbetar och jobbar på båda två ordentligt. Tänk om hon hade varit 35 centimeter högre, då hade vi varit farliga. Med mycket jobb så hade de nog gått!!

 

Men eftersom Ella är för liten för mig, eller så är det jag som är förstor för henne. Så blir de bara problem med ridningen, vi kan inte balansera upp oss i galoppen, hon får inte plats och de blir för mycket påfrestning för hennes rygg och ben. Och min lilla prinsessa är ju trots allt bara 4år, hon har all framtid för sig! Så förhoppningsvis så funkar vi riktigt bra i körningen och vi kanske startar någon tävling om ett par år, man kan ju alltid hoppas. 

 

Så snälla tro inte att jag plågar min lilla prinsessa längre, genom att sätta mig på henne. Och bara så att alla vet så ska jag faktiskt någon dag unna oss något alldeles extra. Så fort snön har kommit så ska jag sadla henne för att sedan promenera bort till ett gärde, tvinga med mig en kompis som kan fota. Och sedan rejsa runt som bara den i snön! Förra året vågade jag inte ta med Ella till ett gärde för jag vet att hon kommer bli helt galen, hon kommer explodera av lycka. Men jag ska unna oss de, något som vi båda kan njuta av. Både jag och Ella tillsammans, min allra käraste kompis ♥

 

 

Jag tror det handlar om att bloggen måste bli mer jag, mer personlig. Inte så att jag ska dela med mig om min fritid, för det gör jag ju redan. Men inte tillräckligt. Jag vill att ni ska få lära känna mig, inte bara att ni tror att ni gör de. Jag vill verkligen leva ut till er, fler videobloggar, mer bilder och helt ärliga inlägg. 

 

Jag vill lägga mer tid på bloggen, om de behövs. Ännu fler timmar, prioritera bloggen bättre och verkligen köra hårt. Jag gillar teamponnys riktigt mycket, tycker Julia skriver på ett sånt härligt sätt. Diggar henne och Hassan till 100% och jag vet att dom älskar varandra, jag tycker Julia är en toppen tjej - det var därför jag kände att bloggen kunde gå långt. Hon är målmedveten och ger inte upp!!

 

Iallafall så ville jag bara att ni skulle veta att jag har inte uppdaterat så bra de senaste dagarna på grund av de här, jag har funderat jätte mycket på vad jag egentligen vill med bloggen - och här har ni mitt svar. Jag vill köra mer ärligt och vill att bloggen ska bli mer av mig. Nu kör vi på ordentligt!!

 

Kolla vad snygg han är, fina Jackpot ♥

 

Just nu i skrivandes stund så tänker jag på hundra olika saker, så detta inlägget kommer nog bli lite rörigt. Men vad gör de? Det här är ju min blogg, våran blogg där jag ska dela med mig av mig själv, av oss - Lina & Julia. Där vi kan skriva hur vi vill och uttrycka våra tankar och känslor om olika saker.

 

Man läser runt på olika bloggar hur en bra blogg ska vara, det ska vara fina bilder, inga stavfel, styckes indelad text osv. osv.  Men vet ni vad? En bra blogg ska vara personlig, bloggaren ska uttrycka sig precis på sitt sätt och välja att skriva om precis det hon/han vill skriva om. 

 

Hur många 'stora bloggare' har vi som följer alla dessa punkter och håller sig inom ramarna. Nej precis! Ingen direkt va? För alla är personliga och kör sitt eget race, bloggar på sina egna villkor och skriver de inlägget som de själva tycker är intressanta och roliga att läsa!! 

 

Jag vill att våran blogg ska bli personligare, det ska inte göra något om vi inte lägger upp ett inlägg på en dag eller om vi lägger upp femton stycken. Vi ska blogga på våra egna villkor! Mobilinlägg och en massa ego bildbomber bara för att vi är vi! Har pratat lite med Julia och tror absolut att hon är på, imorgon åker jag upp till Julia och vi ska köra på som bara den, leverera en MASSA super grymma inlägg, videobloggar och live-uppdaterings inlägg!!!

 

Höstig bild på prinsessan Cinderella ♥

Det var några veckor sedan nu, kanske en månad eller mer. Jag red ut en ponny i skogen, en lite halv spänd 5åring helt själv. Jag skulle klättra lite, kommer upp för första backen och märker hur ponnyn blir lite halv dum och vägrar gå framåt. Jag säger till med skänkeln en gång till och sedan fortsätter vi framåt, jag trodde ju bara att han försökte testa lite, precis så som 5åringar gör. Men helt plötsligt hör jag hur en gren knäcks framför oss och ponnyn jag sitter på fryser till is för ett par sekunder, jag också. När jag tittar upp ser jag att det står en älg med en älgkalv ungefär 15-20 meter framför oss. Ponnyn jag sitter på stegrar och vänder i full galopp, jag flög av. Sen sprang efter ponnyn hela vägen tillbaka till stallet.

 

Jag ryser när jag skriver detta, det var verkligen så obehagligt. Ingen kom till skada, som tur var. Men jag märker nu hur rädd jag faktiskt är. Jag har inte ridit i skogen sen dess, eller jo 2 gånger. Men med sällskap av flera personer och massa fler hästar. Det är inte de att jag inte litar på ponnyn, men om de skulle hända igen? Om vi skulle möta en älg igen och det skulle sluta sämre än andra gången? Det kanske skulle bli värre än ett svullet knä och lite skrapsår?

 

Jag vet att jag egentligen borde rida lite mer i skogen, med sällskap såklart. Men jag vågar inte, tänk om. Det värsta är att älgjakten är igång nu, då är det ju betydligt fler älgar som springer stressade runt i skogen och korsar våra stigar/vägar.

Dumma älgar, försvinn.

 

... är när ryttare försöker få hästen att bråka för att dom sen ska "lösa problemet" och försöka visa att dom kan hantera sina "svåra" hästar. Jag vet flera ryttare som håller på så, försöker så diskret som möjligt få hästen att kika, stegra eller backa, för att sedan bli arga på dom och säga till dom. Rena djurplågeriet enligt mig.

Kanske lite mycket negativitet i detta inlägget, men jag behövde verkligen få skriva detta!

Jag gillar skarpt när bloggar har en del åsiktsinlägg, det borde jag och Julia bli bättre på. Men när blir de för mycket? När åsikterna blir så starka och det blir bara jobbigt och läsa för att bloggaren klankar ner på exakt allt och alla förutom sig själv. Det är svårt att få ihop detta inlägget då jag tycker och tänker så mycket angående just de, men jag ska försöka så gott det går.

 

Jag vet en del bloggar som jag brukade gilla en del, med de har gått till överdrift. För mycket åsikter som bara tycker att de och de och de är så sjukt dåligt. Jag hade kunnat lägga ut bloggarna, men de känns unfair. De som vet med sig att det är så kanske tar åt sig ändå, läser lite mellan raderna. Blogga ska ju vara kul och man ska väll inte lägga ner en massa timmar på att vara arg och skriva inlägg som påverkar läsarna negativt? Eller har jag fel?

 

De jobbigaste med sånna här inlägg är när man inte kan läsa dom utan att känna sig dålig, bloggaren/bloggarna skriver att det är de enda sättet man kan linda på eller enda sättet man kan sadla på - annars är man totalt värdelös och kan absolut ingenting om hästar. 

 

Vet inte om ni förstår vad jag menar eller m ni håller med överhuvud taget. Kände ändå att jag behövde få skriva av mig lite, jag tycker alla bloggar ska vara så positiva som möjligt. De blir mycket roligare att läsa då.

 

- Tänk om vi istället hade kunnat ta hjälp av varandra, godkänna våra misstag och kanske löst hälften av våra problem bara genom att lyssna och ta råd av varandra.

 

- Man kan inte alltid vara bäst, simple as that. Visst man kan vara tävling inriktad och alltid satsa mot vinst. Men om man inte vinner, kanske får tidsfel eller glömmer bana så ska man väll inte strunta i att gratta dom som det faktiskt gick bra för? Det betyder så mycket att bara få en klapp på axeln för att man red en bra runda!

 

- Mycket av den dyra utrustningen är bra utrustning, sen finns det billigare saker som är precis lika bra som de som kostar femtusen mer. Så egentligen spelar de ingen roll vilket märke man har på schabraket eller om man har den senaste kingslands tröjan eller inte. Man blir inte en bättre ryttare om man har dyrare utrustning!!

En utav mina bästa kompisar har råkat ut för ett ganska stort problem med sin ponny, kanske har ni några tips som kan hjälpa henne? Klicka på DEN HÄR LÄNKEN för att komma till de inlägget där hon skriver om sitt problem. Har själv inga bra idéer så därför tänkte jag att jag kanske skulle kunna kolla med er! Om ni vet vad man kan göra! Tack på förhand!

Här är hur en perfekt skritt/trav/galopp/hopp bild kan se ut, enligt mig.

Jag tycker om typen av bilder, där man kan se olika saker. Till exempel hur avslappand hästen ser ut, hur positiv den ser ut osv. Det finns många fina typer av bilder, men de här är fyra utav mina favoriter!

 

Vardagsinlägg - Jag tycker vardagsinlägg är viktiga. Vet att det finns många som tycker att de är tråkiga, men om man läser bloggen är det ju jätte intressant att få veta vad vad bloggaren ska hitta på. Fast det beror också lite på hur långt inlägget är, blir det alldeles för lång kan det bli tråkigt. Men om det bara händer någon gång är det ingen fara.

 

Utvärdering av ridpass - Tycker jag är sjukt kul, helst så ska inläggen innehålla bilder och film från passet men  det är inget måste. Viktigt med utvärderingar av ridpassen är också att man beskriver som det verkligen är och skriver även fast det kanske gick dåligt.

 

Bildbomsinlägg - Tycker de är roliga att "läsa". Men då är förutsättningarna att de är bra bilder, helst tagna med systemkamera och att det inte blir för många bilder. Jag tycker att ett bildbombs inlägg ska innehålla cirka 4-10 bilder.

 

Informationsinlägg -  Om man nu kan kalla det så, men enligt mig finns det många typer av inlägg i den kategorin. De kan vara "Det här visste du inte..." eller "Vad min häst äter". Då lär man känna ekipaget som bloggen handlar om!

 

Bildinlägg - Som jag kallar det tycker jag är sjukt tråkiga. Det är när man bara lägger upp en bild och skriver tillexempel 'myser på stranden, snart stallet'. Om ett sånt inlägg kommer någon gång ibland för att det inte finns något vettigt att skriva så är det en sak, men absolut inte för ofta. 

 

Outfitsinlägg - Den här typen av inlägg kanske jag inte riktigt ska dissa, för det beror lite på. Men outfitsinlägg där man visar vad man har på sig... bläää! Sen tycker jag att outfitsinlägg där man sätter ihop olika schabrak/pannband/träns/benskydd osv kan vara ganska roliga att kolla på - så länge de inte publiceras allt för ofta!

 

Mina åsikter är mina och när jag väljer att dela med mig av dom här på bloggen så vill jag göra det. Det kommer alltid finnas folk som tycker tvärt om och då givetvis kommenterar, men ändå. Om du klickar dig in på min blogg, eller våran blogg - TeamPonnys så får du ju läsa allt ur mitt och Julias perspektiv. Hur vi ser på olika saker osv.

 

Om jag nu väljer att dela med mig av mina åsikter så borde jag väll få göra det? Så länge jag inte är elak eller hänger ut någon så borde jag kunna skriva vad som helst. Vad jag tycker och tänker angående de där sakerna eller hur jag tycker att de där funkar. 

 

Förstår ni meningen med detta inlägget? Jag ville bara säga att du väljer själv som du ska klicka dig in på våran blogg, så efter de vill jag inte ha en massa hat saker. Visst, du får ha en annan åsikt. De är helt okej med mig, jag kan inte säga att du har fel. För du har du inte, du får tro/tycka/tänka exakt vad du vill! Men då ska jag också få göra de! Förstår ni nu vad jag menar? Hoppas de iallafall, annars är de bara att fråga!

 

Rida med säkerhetsväst eller inte?
Självklart ska man egentligen rida med väst, det hörs ju på namnet. Säkerhetsväst. Men jag kan erkänna att jag rider inte alltid med väst ändå, eller iallafall inte på shettisarna. Jag har västen på när jag hoppar, alltid! Ska försöka tänka på det oftare, alltid väst på. För det är ju för min egna säkerhet! 

 

Men jag kan säga att på alla hästar som jag inte riktigt känner, då rider jag alltid med väst. Det känns som en mycket större risk att flyga av en häst som man inte känner än att flyga av en häst som man faktiskt känner! Så mitt svar på denna frågan är följande: Jag tycker alltid man ska rida med väst! Även fast jag själv slarvar så tycker jag säkerhetsvästen är något sjukt bra! Thumbs up for security!