TeamPonnys -

Pressen att prestera...

Har ni någon känt att ni alltid har den pressen på er att prestera? Alla vi framförallt hästmänniskor vill ha allting perfekt hela tiden, snyggaste kläderna, bästa ponnyn och få dom absolut bästa resultaten i allt man gör. Allt. ALLT ska vara perfekt.

Jag skulle dö om jag gick runt med en ångest och en stor press på mina axlar för att jag måste prestera bra, som att bära 300 kg på axlarna varje dag och samtidigt springa 40 mil, men faktist har jag också haft den känslan.. ett par gånger.

Speciellt dessa stora bloggare, dom allra största och kändaste ryttarna som har så många ögon på sig att hela världen vet vem just den ryttaren är. Dom har så killar och tjejer som älskar det dom gör, men alla har haters och även dom. Tänk er att åka på en tävling och känna att det måste gå bra för att inte få elaka kommentarer om hur dålig man är 10 minuter senare.

Så spela roll om du blev utesluten, fick största black-outen eller du ramlade av, för ingen ska behöva känna den pressen att man måste prestera.

Det var en tävling för ett tag sedan på hemmaklubben, jag visste att jag hade massa ögon på mig. Bloggläsare, kompisar och även tjejer som tyckt mindre bra om mig, och jag var så nervös. Och jag kände det att nu är det gå bra eller inget. Nu gick den tävlingen inte ens bra, jag visste hur många som hade kollat på mig som visste vem jag var och jag var riktigt besviken på Hassan, på mig själv. Att vi inte bara kunde komma runt, och visa alla att vi är bäst. Men det går inte alltid, och från och med nu kommer jag aldrig känna så igen. Det spelar ingen roll om så hela världen skulle veta vem jag var, jag vill inte känna press att prestera.

Jag gör det på mitt sätt, och går det inte bra så fine, då gör det inte det.

Sedan glädjen som rusade igenom mig när jag fick lite texter från kompisar och bloggläsare, " Julia, du var jätteduktig och jag lovar att ni tar igen det och det kommer gå grymt nästa gång, och glöm inte - du red jättebra, gjorde ditt bästa och mer kan du inte göra"

Alltså fattar ni, jag som trodde jag hade den pressen på mig att jag skulle göra det perfekt så hade jag inte ens det och det är det jag vill att ni också ska tänka på. Tankar är bara tankar, tro aldrig att alla kommer hata er om ni inte gör bra ifrån er för det gör dom inte.

Det jag vill komma med är att pressa inte er själva, ha inte den ångesten och pressen att prestera grymt. Det går som det går, gör du ditt bästa finns det inget mer att göra. Så oavsett hur många ögon du har på dig, gör det på ditt sätt och låt bli den ångesten att behöva prestera, för den ska ingen behöva! Alla är grymma, oavsett resultat ♥

Såhär ska det se ut, man ska vara glad utan någon som helst press eller ångest!